Fortsätt till huvudinnehåll

Musik ska ägas

 Fonogram. LP-skivor och cd-skivor. I hundra- och tusental, somliga älskade för alltid, andra avfärdade efter den första förälskelsen, andra avdammade och återupptäckta samt förstås dessutom inte så få felköp, skivor man köpte av en ingivelse eller efter att ha läst en missvisande recension.
 Det finns dom som hävdar att cd och LP inte behövs längre. Eftersom "man kan lyssna på Spotify". Och det är väl ingen tvekan att många resonerar så och att det är orsaken att artister numera får försörja sig på annat än skivintäkter (dvs: turnéer; skitdyra biljetter).
 Men om du frågar mig, så kan man bara resonera så om man inte älskar musik, och musiker. Gör man det så vill man äga, veta att just den här fantastiska låten eller skivsidan har jag liggande på ett lättillgängligt ställe och kan plocka fram när helst jag vill.
 Även om internet skulle drabbats av överhettning.
Dessutom är dom trevliga att möblera eller affischera med.

Häromdan plockade jag fram alla min cd-skivor, som i flera år lagrats i ett växande kaos, och sorterade dom så ordentligt i bokstavsordning, samt förpassade en del av dem till källaren.
Sorry, så kan det gå.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bra och bra

 Det här dokumentet skrev någon om mig någongång i tiden. Eftersom bara två personer har levt med mig längre perioder under äktenskapsliknande former, så måste det väl vara Fru1 eller Fru2.  Men vilken är det? Mycket tror jag att båda kunde ha fått för sig att skriva, om dom varit tvungna. (Och det var hon nog.)  Och varför? Det känns som att det här var något jag beordrats ta med mig till någon form av återkoppling, chefsutbildning etc.  Eftersom jag inte alls minns omständigheterna samt utifrån den milt kritiska #10 tror jag nog att det här är ett 1900-talsdokument. Och alltså författat av Fru1.  Det har med andra ord inget att göra med min 2000-talsversion.  Fan trot.
Skicka en kommentar
Läs mer

God jul på 1900-talet

 Somliga gör det fortfarande. Men inte skickas det julkort nu i vår digitala tid som det gjordes på 1900-talet!  Då fick jag bland annat de här korten från släkt och vänner, nära och kära.  Här till höger är det min kära moster Diddi och hennes Göran som dokumenterat sina äventyr under året.  Mina barns kusiner Johan och Hugo var också ute på resor med sina föräldrar, att döma av dessa bevis.  Mest avbildade, i alla fall i min samling, är dock mina barns sysslingar Johan och Magnus, här med farmor och farfar i olika åldrar,  Kusin Bengt är inte mest social i släkten, men gladde ändå med de här två korten, tillsammans med sin familj. Mest kreativ var dock familjen Nicolin i Falun där någon (gissningsvis mamman) klippte och klistrade så det stod härliga till. (Detta var alltså innan man kunde göra samma sak digitalt.)
Skicka en kommentar
Läs mer

Kylskåpsstädning

 Men om man ändå försöker att ha allt, var ska man då placera det? Jo, förstås utanpå kylskåpet.  Den som tycker att det är otacksamt att städa interiören... borde testa att angripa en kylfrys med mer än hundra kylskåpsmagneter (i alla former) och under dem massor av fotografer på levande och döda, biljetter, biocheckar, bibliotekskvitton, dödsannonser och en och annan komihåglapp som fortfarande är aktuell.  Nu ligger de bredvid kylskåpet i stället, i väntan på den yttersta dagen, då getterna ska skiljas från fåren.  Den kanske inte kommer riktigt än.  Tre döda, inget bröllop, men tre begravningar: min bästa vän, min viktigaste släkting och den jämnårige kompis (vi hade gemensamt 40-årskalas) som följde mig i flera decennier innan vi gick åt olika håll.  Den som arkivstädar, får många tankar på köpet. Löprundan: 20.52. Musik under tiden: Jackson Isbell & 400 Unit. Musik hemma: Ryan Adams: Black roses, Looking into you, en hyllning t...
Skicka en kommentar
Läs mer